Du är här:
Dela

Genetisk kartläggning av

lax i Göta älv med biflöden

En genetisk studie har genomförts av vild och odlad lax från Göta älvs vattensystem. Syften har varit att (1) studera i vilken mån vildfödd lax från olika biflöden representerar genetiskt åtskilda bestånd, att (2) närmare försöka kartlägga förekomst och ursprung hos oklippt "främmande" lax med förmodad odlingsbakgrund som fångats i Lilla Edets avelsfiske under senare år och undersöka om "felvandring" av odlad lax kan ha påverkat den vilda laxen genetiskt sett, att (3) skatta den genetiskt effektiva populationsstorleken hos framförallt Säveåns lekbestånd, samt (4) bedöma "genetisk status" hos dagens kompensationsodlade stam av lax i Göta älv (grad av ursprunglighet och mängd variation).
Resultaten visar att laxen i biflödena Säveån och Grönån skiljer sig åt genetiskt och utgör reproduktivt åtskilda bestånd. Huruvida de mindre biflödena Mölndalsån och Sköldsån utgör separata bestånd är svårare att fastslå på grund av ett alltför begränsat material. En jämförelse med DNA från gamla laxfjäll insamlade 1932 visar vidare att laxbeståndet i Säveån endast har förändrats marginellt och kan betraktas som genetiskt ursprungligt. Den skattade genetiskt effektiva populationsstorleken per generation hos dagens bestånd av lax i Säveån (Ne ≈ 72-145) framstår inte som alarmerande låg ur ett kortsiktigt bevarandeperspektiv. Samtidigt finns tecken på att Säveåns laxbestånd har minskat i numerär sedan första halvan av 1900-talet, och dagens smoltproduktion bedöms också ligga långt under sin potentiella nivå. Åtgärder som syftar till att öka lekbeståndets storlek förefaller därför befogade.

Den kompensationsodlade (fettfeneklippta) laxstammen i Göta älv är genetiskt lik sitt ursprung från Säveån, men tycks till viss del ha förlorat genetisk variation sedan den etablerades under slutet av 1980-talet. Förlusten kan antingen bero på att få föräldrar användes när stammen grundades och/eller att den effektiva populationsstorleken varit låg under den senaste 20-årsperioden. Åtgärder som kan vidtas för att minimera fortsatta förluster av genetisk variation och inavel inkluderar ett ökat antal föräldrafiskar, inkorsning av vildfödd lax och förändrade avelsrutiner.

Så mycket som 70-75% av den lax med fettfenan kvar som provtogs i Göta älvs avelsfiske 2010 var av främmande genetiskt ursprung. Detta indikerar i sin tur att omkring 40% av all lax (klippt och oklippt) som nådde området nedströms Lilla Edet var främmande, vilket utgör en oroväckande hög andel. Den främmande laxen tycks representera flera, genetisk sinsemellan olika, stammar vars respektive ursprung är oklart. En majoritet av individerna uppvisade dock fenskador, vilket antyder att de är uppvuxna i odling. Fortsatt genetisk övervakning behövs för att identifiera eventuellt ökad förekomst i Göta älvs biflöden av vildfödda hybrider med felvandrad lax av avvikande ursprung.

Rapporten i sin helhet Pdf, 2.7 MB, öppnas i nytt fönster.

Senast uppdaterad:2011-10-17

Göta älvs vattenvårdsförbund | Anders Personsgatan 8 | Box 5073, 402 22 Göteborg | Tel 031-335 5400 |  E-post: info@gotaalvvvf.org | www.gotaalvvvf.org